Medverkan i City, P4 och Odlaren

Charlotte intervjuades för artikel om att odla hemma av tidningen City. Den 11 juni hamnade vår kära kurskamrat på förstasidan. Artikeln ledde vidare till intervju i radio. Roligt!

Karin Jansson frågade om någon var intresserad av att skriva något till tidskriften Odlaren. Sara nappade och titulerades Gästkrönikör i senaste numret. Roligt!

Klicka på Läs mer >> om du vill läsa Saras krönika.

Från Odlaren:
Det här är grejen

Jag cyklade hem från jobbet i stan och fick genast mjölksyra i benen. Dagen före hade jag tillsammans med några kursare snyggat till gångarna mellan odlingsbäddarna med hjälp av spade.  Därefter plockat tre skottkärrelass med gulblommande maskrosor. Arbetet gjorde sig påmint i benen. Jag blev glad över att inse att jag hade använt musklerna i benen och inte bara rygg och armar. Dessutom hör jag inom mig vår lärare Nils uppmaning om att byta grepp från höger till vänster och tvärtom så fort jag gräver. Kunskaper och erfarenheter - om stort och smått - blandas i den kurs i stadsodling som jag går på halvtid mars-november 2013. Så här sa och kände några kursare när vi hade studerat i två veckor:

”Jag har insett att odling är vetenskap.”

”För mig är det som om all fakta får pusselbitar att trilla på plats i hjärnan.”

”Jag har insett att det kräver en massa planering för att få den perfekta odlingen.”

”Jag känner fortfarande ooooh, det är på riktigt!”

”Vi är inte ensamma. Det här är inte bara en liten grej. Det här ÄR grejen, this is the shit.”

Två månader senare instämmer jag fortfarande med alla citaten ovan. Jag gillar att jag nu vet varför det på fröpåsen står att just det fröet ska sås en viss tid på året. Jag gillar att veta att tomatplantor tål att planteras om många gånger. Jag har äntligen förstått vitsen med att förodla i brätten och gillar mina glasspaket som luktar fuktig jord på lilla toan. Jag gillar att föreställa mig bilden av mycel i samarbete med morötter och annat underjordiskt. Jag gillar lunchpauserna då kurskamraternas matsäck inspirerar mig att prova nya konster i köket. Jag blev rörd så jag nästan blev tårögd av att skapa träd då vi lärde oss att ympa. Jag gillar diskussionerna efter en föreläsning som gör oss arga och engagerade. Men jag gillar särskilt det fysiska, det meditativa och det kreativa med att odla. Att skapa en odlingsyta där förr vuxit ogräs är nästan det bästa. Jag får använda min kropp, vara utomhus, skulptera och måla med jord och växter, får dessutom en bonus i form av något ätbart som både är gott och nyttigt. Jag har odlat i många år, men jag har sällan fått mycket mer än jordärtskockor, hallon och jordgubbar att skörda. Jag gillar nämligen inte att vattna med rent kranvatten. För mig är det ett stort slöseri med resurser. Det finns ju regnvatten. Mycket av regnvattnet rinner dock rätt ut i avloppet. Och varje dag spolar vi ut finfint dricksvatten i avloppen som spill då vi sköljer händer, glas, tandborstar, frukt och grönsaker eller bara för att det ska bli lagom kallt att dricka. Detta med resursanvändningen och hur stadsodlingen kan blir en del av att skapa ett kretsloppsanpassat boende samt påverka stadsplaneringen för att möjliggöra en hållbar livsstil på riktigt är det som triggat mig att gå kursen Stadsodling i Lund. En medvetenhet om att dagar med billig olja är räknade bidrar också till att jag vill ha kunskap som gör att det blir rikliga skördar av det jag odlar själv, eller tillsammans med andra. Bland kurskamraterna finns det de som vattnar medan jag gräver. Det är tur att vi är olika."

/Sara Nelson

***