torsdag 19 december 2013

Bloggtips: Om skolträdgårdar


"I Kanada, Australien och USA finns flera exempel där man gått mycket långt för att koppla odling till skolans uppdrag. I de flesta fall används skolgården eller närmiljön i odlingen och skolans trädgård betraktas snarast som stadsodling."

"I både svenskt och internationellt perspektiv ska undervisningen innehålla skapande inslag. Att så, sköta om och sedan skörda är att skapa."

"I Ontarioområdet, Kanada, pågår flera odlingsprojekt, bland annat Imagine a Garden in Every School, Food Share, School Grown. Där finns även olika exempel på tematrädgårdar – fjärils-, krydd-, medelhavs-, och salsaträdgårdar – för att underlätta för barn att utveckla sin kompetens när det gäller mat, ekologi och hälsa. Målet är att odlingen ska ge fler barn mer kunskap om hur man lever hållbart och hur man kan få jordens resurser att fördelas mer rättvist och räcka till alla."

"Dessa kanadensiska exempel motsvarar liknande strömningar i västvärlden, som inte alltid är kopplade till skolans värld. De kan också vara föräldra- eller volontärdrivna, som det även finns exempel på i Sverige. Ett av dem är föreningen ABC:s projekt i Lund, Ett grönare Lund, som arbetar med odling och integration för att stärka människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Även projektet Stadsjord i Göteborg och Malmös Barn i stan arbetar på liknande sätt."

Läs vidare här http://hallbarstad.se/blogs/posts/362-movium-skolgardar-blir-stadsodling där Anna Ekblad från Naturskolan i Lund, rapporterar i den tredje av fyra artiklar för Movium från ISGA:s internationella skolgårdskonferens i Toronto.
/Sara

20 dec

Bli din egen ekoterapeut är rubriken på ett av dagens föredrag. Mer om detta kommer!

19 dec Växthus i växthuset

foto: Eva Kellgren
Nyskördat i växthuset. Rädisor och daikon. Plats bereds för ett växthus i växthuset. Det ska byggas över en varmbädd med hästgödsel som uppvärmning. Förra gången vi byggde växthus i växthus var den 21 mars. Då fanns ännu inte växthuset på Brunnshög och vi höll till i Stadsparken. Klicka HÄR och se hur växthuset på Brunnshög växte fram!
/Sara
____________________________________________________

En riktigt regnig och ruggig dag. Till fikapausen hade Emma med sig glögg och pepparkakor som hon frikostigt bjöd på, det värmde och uppskattades mycket, tack!

Idag började vi att bygga ett växthus i växthuset. Först skyfflade vi undan kompostjorden där det skall placeras, och skördade av det som växte i bäddarna där, pak-choi och daikon (daikonsorten ´Mooli minowase´ var störst och godast, den vi skördade idag såddes den 22/8, tror jag). Det lilla växthuset byggs med bågar av tillklippt vattenslang (2 meter långa) och skall täckas av samma sorts plast som det stora, det blir 2,3 meter brett och 6 meter långt. Med hjälp av hästgödsel (det tar tre veckor för hästgödsel att ”brinna” och verkligen producera värme) och den extra isoleringen skall vi här kunna dra upp plantor och odla tidigt på säsongen.

Att det nu är mycket svampangrepp, likt ett vitt lager på den bara jorden fick oss att prata om svamp. Nils berättade att det växtskyddsmedel, rovsvampen Tricoderma, som vi använt mot gråmögel på grödorna i växthuset har samma skyddsklass som vanlig bakjäst. Det framstår därmed inte som ett särskilt farligt medel, och är också godkänt för ekologisk odling.

Om du behöver långa måttband för att använda i jordiga sammanhang rekommenderar Nils glasfibermåttband, de är bättre och billigare än de i stål som lätt kärvar till sig i ”rullmekanismen”.

Dessutom fick vi besök av en man från Concrete Farming, en grupp som odlar vid Waldorfskolan i Hardeberga. Deras växthus blåste sönder i stormen och han ville ha råd inför uppbyggandet av ett nytt, vi bollade fram och tillbaks om olika alternativ. Eftersom deras odlingar är belägna i en sluttning skulle ett intressant alternativ vara en nedgrävd modell, förutom fördelen att vara mindre vindkänsligt borde ett sådant också kunna utnyttja jordens värmeisolerande förmåga. Till våren vore det trevligt att avlägga ett studiebesök hos dem. Per cykel kan vi ta oss dit snabbt och enkelt, då gamla banvallen numer är cykelväg.
/Karin

13 dec Östarp och Österlen

En utflyktsdag!

Först for vi till Kulturens Östarp där vi fick en intressant rundtur med en mycket kunnig guide. En fantastiskt miljö med lång odlingshistoria, dessutom bitvis oförändrad sedan långeliga tider (inte påverkad av de olika skiftesreformer som genomfördes under 1800-talet och framåt). Anteckningsboken var på grund av regnvädret inte framme, så mer information kan ni inte få här, ett besök till sommaren när visningar erbjuds anbefalles därför de mer intresserade!

Flera av oss uttryckte att vi kunde tänka oss att flytta in på gården snarast, så vår kurskamrat Emma, som skall bo och arbeta här kommande säsong, lär inte få problem med hjälpande händer! Vi talade löst om att ordna en sommarkurs eller lägerskola på plats, det vore roligt! Vid lunchtid bröt vi upp från Östarp och färden gick vidare till Tomelilla och Österlens folkhögskola, som är officiell anordnade av vår nuvarande kurs. Själv följde jag ej med österut, så någon annan får gärna berätta vad som hände under resten av utflykten.
/Karin

12 dec Klyva virke = Grunden till allt byggande




















Karin och "fröken Hund"
När fröken Hund och jag en sådär tio minuter försenade (första bussen missade vi, andra bussen körde fel väg och missade vår hållplats) kom fram till Brunnshög möttes vi av blott två personer,  LärarNils och KursarHanna. ”Det här är stort myteri” sade Nils, ”och ni som idag skulle få lära er grunden till allt byggande!”.  Medan vi diskuterade hur vi skulle lägga upp dagen dök glädjande nog ännu en deltagare, Efterlängtade Emma, upp. Vi beslöt oss för att följa Nils planering och lära oss byggnadstekniska grunder, men först hade vi ett annat uppdrag att utföra, nämligen att gå på KringblåstaSakerEfterStormenSkattjakt. Vi hittade och bärgade en hel del användbart; isoleringsmaterial i mängder, som kan användas till att vinterskydda känsligheter i växthuset och ytterligare isolera den ”ryska bädd” till exempel. Läplanteringar fungerar inte bara som vindskydd utan också som fångsthåvar!


Väl tillbaks vid växthuset hade två kurskamrater till (Pålitlige Peter och Duktige David) dykt upp, och den basala bygglektionen kunde börja. Med hjälp av kilar och yxor klöv vi sedan ekstockar så det stod härliga till!

När virke ska klyvas så gäller det att följa dess egen natur, till skillnad från när du sågar. Om du jämför ytan på kluvet respektive sågat virke, är det förra jämnare, det kan nästan kännas glatt, medan det senare är uppruggat. Härav följer att vatten rinner av kluvet virke mycket bättre än vad det gör på sågat, ett sätt att förbättra det sågade virkets egenskaper är att hyvla det.








Olika trädslags virke är olika rötbeständigt. Ek, äkta kastanj och robinia är exempel på rötbeständiga arter, pilar bryts ner rätt så snabbt (vilket vi kunde se när vi plockade ner bön- och ärtstöden för ett tag sedan. Pinnarna var efter en odlingssäsong rätt så angripna av vita rötsvampar).

När träd växer gör de det i spiralform, de vrider sig och grenarna springer ut spiraliskt längs stammen. Hur tätt beror på art. Fur och gran vrider sig ganska mycket hela tiden, vilket gör dem svårkluvna men lättsågade. När de sågas upp återtar de emellertid gärna sin spiralform, klyvs de följer de sin naturliga vridning och virket blir formstarkare. Det kan också uttryckas som att olika arter växer olika många varv per meter. Eftersom det är långsamväxande/vridande är ekvirket lättkluvet, alm däremot vrider sig tätt och är därför svår att klyva.

För att klyva en stock:
1) Börja med att hugga yxan i endera kortändan för att få en spricka att slå in första kilen i. Stå inte i yxans ”färdriktning”. Blir huggaren trött i armen kan yxan flyga iväg.
2) Arbeta er fram längs stocken genom att hugga, kila in kilar, barka av och hugga igen. Att barka av stockarna lite under klyvandets gång är bra, då blir det synligt var sprickorna är på väg och kan styras i önskad riktning.
3) Under arbetets gång kan du ”förekomma” eller styra sprickan genom att slå in kilar i den riktning du vill att den skall gå. Vi yxade till kilar av trä för att hålla sprickan öppen och använde metallkilarna för att att arbeta oss framåt.
4) Vid slutet kunde vi knäcka de sista längsgående fibrerna genom att ställa oss i vardera ände av stocken med varsitt spett och böja/bända åt varsitt håll.

När vi staplade upp de kluvna stockarna innan vi gick hem kunde vi se en lustig kemisk reaktion på dem, där järnkilarna stuckits in hade ekvirket fått liksom ”blåmärken”. Förmodligen beror reaktionen på virkets höga halt av tanniner.



När virket ”släpper sitt grepp” (eller vad en skall kalla det) uppstår ett fantastiskt ljud. Vi liknade det vid att bita i ett riktigt krispigt Granny Smith-äpple eller vid knaket när isar går upp, men det är egentligen obeskrivbart; att uppleva det vid praktiskt klyvande rekommenderas starkt! Och känslan av att betvinga (ja, faktiskt!) stockarna är häftig, ”Jag känner mig så stark!” som en av oss glatt utropade. Kanske kan stockklyvning medelst kil och yxa användas terapeutiskt på något vis (i dagens anda av ”empowerment” etc.)?




Det finns två olika sorters ved i vedartade växter, den ljusa yttre kallas för splintvirke, den inre mörkare för kärnved. Kärnveden är passiv, består av döda celler, men kan fortfarande ta emot och lämna ifrån sig vissa ämnen i sina cellmembran. I ett träd är det ungefär tio procent av massan som lever, resten är döda celler. Splintveden bryts ner ganska snabbt, kärnveden är desto hållbarare (men varierar beroende på trädslag).  I ek och vin lagras tanniner in i kärnveden, i tall är det terpentin. De långa stärkelsekedjorna i splinten är mums för svampar och andra. Ek är sprickbenäget, det tenderar att röra sig mer när det torkar än andra trädslag (ett argument för att klyva istället för att såga ek, eftersom kluvet virke gör det mindre än sågat).

För att skydda det levande yttre skiktet (cambiet) har träden ett antal mekanismer/substanser till sin hjälp, till exempel tanniner, när dessa finns i barken är den inte lika aptitlig för ovälkomna besökare. Eftersom bark innehåller dessa kemiska substanser tar den lång tid på sig för att brytas ner, med andra ord är det en bra strukturförbättrare i jorden. Nb; ek, alm och barrträd har ganska sur bark. De passar alltså utmärkt till surjordsväxter som rhododendron och trädgårdsblåbär medan andra växter kan lida av sådan marktäckning.

Att ha död ved placerad någonstans i närheten av odlingarna är bra eftersom det utgör ett utmärkt viste för rovinsekter. En pergola för klätterväxter vid växthuset här på Brunnshög är därför en utmärkt idé, gärna med både bark och splintved kvarsittande. Nordostvinden är den som tar livet av flest växter om vintern, att placera någon sorts vindskydd i den vindriktningen är därför bra.

När vi skall bygga en pergola av kluvet virke är det viktigt att det hamnar med rotändan ner, då kan vatten sugas upp ur jorden, utjämnas och rinna av stolparna. Detta fick mig att tänka på vad vi lärde oss om purjolök, att den håller sig bättre om den förvaras i sitt naturliga läge (i.e. stående). Att det är bäst för individen om den får befinna sig i sitt naturliga element/sträcka ut sig på sitt eget sätt/enligt sin natur gäller alltså inte bara för purjolök utan även för stockar och stolpar (och människor)!

Pergolan skall vara av modell ”vägg” (inte av modell ”möjlig att gå igenom/under”), stolparna skall stå i två ”förskjutna” rader (så kallat förband) med ungefär en meter mellan stolparna.
Att pergolan får zickzackform har flera anledningar, trianglar är den starkaste formen som finns. Både cirklar som kvadrater tenderar att bli rombformade, men triangeln är sig själv nock! Dessutom blir den presumtiva odlingsytan större om väggen är zickzackad. För att ge än bättre odlingsmöjligheter och vindskydd kan den bakre väggen flätas in med exempelvis pilslanor.

Nota bene – detta är bara anteckningar, täcker inte allt i ämnet och kan vara missuppfattningar!

text: Karin
foto : Eva Kellgren (från kurstillfälle i januari 2014)

6 dec Fröbeställning och frösortering

Idag var vi långt ifrån fulltaliga, på grund av det stormiga vädret som gjorde det svårt att ta sig fram. Värst var det kanske för Paul som skulle ha redovisat sitt permakulturprojekt, han fick istället försöka hålla fast sitt garagetak i blåsten på Österlen…

Vi som var på Studiefrämjandet inventerade och sorterade fröer, såväl insamlade från i år som överblivna, som aldrig såddes i våras. Vi beställde också nya från ”Lindbloms frö”. En annan bra fröfirma är ”Runåbergs fröer” vars sortiment vi skall kolla igenom och komplettera ifrån.

Om du är som jag så är det lätt hänt att bli hagalen och drabbas av köpbegär när du studerar fröfirmornas utbud, då är det klokt att beakta att delad fröglädje är dubbel fröglädje!.. En portion frö innehåller ofta mer än vad du själv behöver under en säsong, att då byta arter och sorter odlarvänner emellan är en god idé. 

En del av våra hopsamlade fröer (av arter som korspollineras) blir svåra att använda eftersom vi har odlat flera sorter av samma art i närheten av varandra. Det gäller till exempel all squash och pumpa på friland, och melonerna i växthuset. Mellan borlotti- och yinyangbönor syns det tydligt att en del bönor är korsningar, de ser verkligen ut som ett mellanting av föräldrarna. Man kan inte använda dem till utsäde om man vill bevara den rena sorten, men till gröngödsling fungerar de korsade bönorna utmärkt, eller så kan en äta upp dem, såklart. 

Hur lätt det är att samla och bevara fröer varierar mellan arterna, liksom hur mycket och hur bra frö de ger. Tagetes, dill och mållor är exempel på arter som du nog bara behöver köpa en enda gång, för att sedan vara självförsörjande odlarlivet ut. 

Att en så naturlig, och synnerligen harmlös, företeelse som att spara frön från årets skörd att ha till utsäde nästa år har blivit en storpolitisk fråga är inget jag skall fördjupa mig i här. Jag vill dock påtala att EU-kommissionens förslag till ny frö- och plantlag är ett allvarligt hot mot den odlade mångfalden i vår del av världen, den innebär att unionen får total kontroll över all distribution och försäljning av fröer och plantor. Jag uppmanar därför alla odlare att stå upp och försvara den odlade biologiska mångfalden och rätten till våra fröer! Mer information finns till exempel här:

torsdag 5 december 2013

5 dec Jo, vi är ute.

Stormvarning och regniga väderutsikter till trots så samlas vi som bestämt vid 9-tiden i växthuset på Brunnshög. Kyla och snö väntas. Men marken är ännu inte frusen, så idag gällde det att passa på att göra en del gräv - och borrjobb.

Först stormsäkrade vi jordärtskockorna genom att klippa av dem. Vid förra stormen så föll flera plantor och rotknölarna som vi vill kunna skörda ända fram till våren blottades. Även lösa föremål lyftes in för att de inte ska blåsa iväg och skada till exempel växthuset.

Jordärtskockor klipps ner. En bit sparas.
Det avklippta lät i ligga på marken,
värdefull som marktäckare.
Den nya infoskylten restes.
Det här blir fint till nästa år!

Inne i växthuset ska skapas en samlingplats
 i norra delen. Bäddarna förskjuts söderut.
En ny rad med jordärtskockor sätts, tänkt
att bli vindskydd nästa år.

Emma skördar Mizunasallad. 
Eva, Peter och David borrar hål till en
pergola. Blivande vindskydd.  
/Sara