Recept: Mat för jul och nyår

Långkål á la Anat

Passar till allt, inte bara till julskinka!

Koka grönkålen med buljong i 20 min. 

Häll av vattnet. 

Hacka fint. 

Stek grönkålen i smör. 

Tillsätt grädde. 

Voilá

Receptet ovan funkar även med svartkål.

Lästips för jullediga om permakultur, pengar och psykologi

Länktips från kursens lärare Karin Jansson:

Annika Tibblin som pratade om hållbarhetspsykologi med oss i november kommer tillbaka till kursen den 24 januari. Hennes uppsats finns här: http://www.lumes.lu.se/database/alumni/06.08/thesis/Annika_Tibblin.pdf

Paul gav oss en introduktion till permakultur före jul. Här tips på en sida på engelska om permakultur. Just nu har de en serie där de introducerar vad permakutlur är http://www.permaculture.co.uk/articles/what-permaculture-part-1-ethics

Lektionen före jul kom vi in på pengar. Det är ju ett väldigt stort begrepp. Eventuellt blir det en föreläsning om detta till våren. Här några tips med introduktion till vad pengar är, hur pengar skapas och hur banksystemet fungerar. De ger en bakgrund till hur vårt pengasystem fungerar, som fortfarande väldigt få känner till. http://www.positivemoney.org/how-money-works/banking-101-video-course/

Vi har tidigare diskuterar begreppen basinkomst och den nya termen prekaraitet. Intressant läsning/tvprogram här http://basinkomst.nu/ och här http://www.ur.se/Produkter/178940-En-bok-en-forfattare-Prekariatet och Sara tipsar om filmen:

Före jul hade vi besök i av en kille från Concrete Farming i Malmö. http://www.concretefarming.se/

Då pratade vi om nedgrävda hus. Läs mer här:
http://www.permaculture.co.uk/readers-solutions/year-round-growing-underground-greenhouses

Sara tipsar vidare om komplementära valutor:
Inspirationsfilmen What the Economic Crisis Really Means - and what we can do about it (12 min)

Bernard Lietaer, civilingenjör, enonom, författare och professor som har arbetat på Belgiens nationalbank. Nu är han “complementary currencies expert” och inspirerar bland annat genom youtube:
http://youtu.be/nORI8r3JIyw och http://www.youtube.com/watch?v=T9EI2PrDpmw

WIR är en komplementär valuta som använts i Schweiz sedan 1934 då WIR räddade lokala företag från ekonomisk kris. År 2010 använde 60 000 företag valutan. Se filmen på 8 minuter: http://youtu.be/VMy8zmWSrFA  ”WIR is like a family”.

Omställningsvalutan Bristol Pound lanserades i september 2012 http://bristolpound.org/ Även andra omställnigsvalutor har lanserats i Storbritannien. Dessa baseras på den nationella valutan med syftet att  stötta lokalt företagande, bygga samhällets nätverk och skapa en mer rättvis, starkare och gladare lokal ekonomi (öka resiliensen). Se även http://www.totnespound.org, http://brixtonpound.org och http://thelewespound.org.

Minutos är den senaste valutan jag har provat på. Den kan utfärdas av dej själv och baseras på förtroende och gott rykte. Se film på 29 minuter här: http://minutocash.org!

och slutligen... Vad tänker ni om växthuset på höjden, Plantagon i Linköping?

/Sara

Ansök till kursen Stadsodling i Lund 2014 nu

En hälsning från Karin Jansson, en av de två lärarna på folkhögskolekursen i stadsodling 2013:
"Dags att söka kursen Stadodling i Lund!
Vi har ännu inte fått något definitivt besked om finasiering av kursen, men vi räknar med att den kommer igång. Vi öppnar därför upp möjligheten att söka kursen nu.
Kursstart blir 3 mars och kursen pågår till 14 november. Kursbeskrivningen stämmer med kursen 2013, läs beskrivning här: http://www.holmafolkhogskola.se/.
Man kan också läsa på bloggen vad vi har gjort: http://stadsodlingilund.blogspot.se/
Om vi får ett ja till finansiering från Österlens Folkhöskola gör vi en första antagning i mitten av januari på de ansökningar som har kommit in före den 10 januari."
För anmälningsblankett och mer info: Karin.jansson(snabela)kagus.nu

Bloggtips: Om skolträdgårdar

"I Kanada, Australien och USA finns flera exempel där man gått mycket långt för att koppla odling till skolans uppdrag. I de flesta fall används skolgården eller närmiljön i odlingen och skolans trädgård betraktas snarast som stadsodling."

"I både svenskt och internationellt perspektiv ska undervisningen innehålla skapande inslag. Att så, sköta om och sedan skörda är att skapa."

"I Ontarioområdet, Kanada, pågår flera odlingsprojekt, bland annat Imagine a Garden in Every School, Food Share, School Grown. Där finns även olika exempel på tematrädgårdar – fjärils-, krydd-, medelhavs-, och salsaträdgårdar – för att underlätta för barn att utveckla sin kompetens när det gäller mat, ekologi och hälsa. Målet är att odlingen ska ge fler barn mer kunskap om hur man lever hållbart och hur man kan få jordens resurser att fördelas mer rättvist och räcka till alla."

"Dessa kanadensiska exempel motsvarar liknande strömningar i västvärlden, som inte alltid är kopplade till skolans värld. De kan också vara föräldra- eller volontärdrivna, som det även finns exempel på i Sverige. Ett av dem är föreningen ABC:s projekt i Lund, Ett grönare Lund, som arbetar med odling och integration för att stärka människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Även projektet Stadsjord i Göteborg och Malmös Barn i stan arbetar på liknande sätt."

Läs vidare här http://hallbarstad.se/blogs/posts/362-movium-skolgardar-blir-stadsodling där Anna Ekblad från Naturskolan i Lund, rapporterar i den tredje av fyra artiklar för Movium från ISGA:s internationella skolgårdskonferens i Toronto.
/Sara

20 dec

Bli din egen ekoterapeut är rubriken på ett av dagens föredrag. Mer om detta kommer!

19 dec Växthus i växthuset

foto: Eva Kellgren

Nyskördat i växthuset. Rädisor och daikon. Plats bereds för ett växthus i växthuset. Det ska byggas över en varmbädd med hästgödsel som uppvärmning. Förra gången vi byggde växthus i växthus var den 21 mars. Då fanns ännu inte växthuset på Brunnshög och vi höll till i Stadsparken. Klicka HÄR och se hur växthuset på Brunnshög växte fram!
/Sara
____________________________________________________

En riktigt regnig och ruggig dag. Till fikapausen hade Emma med sig glögg och pepparkakor som hon frikostigt bjöd på, det värmde och uppskattades mycket, tack!

Idag började vi att bygga ett växthus i växthuset. Först skyfflade vi undan kompostjorden där det skall placeras, och skördade av det som växte i bäddarna där, pak-choi och daikon (daikonsorten ´Mooli minowase´ var störst och godast, den vi skördade idag såddes den 22/8, tror jag). Det lilla växthuset byggs med bågar av tillklippt vattenslang (2 meter långa) och skall täckas av samma sorts plast som det stora, det blir 2,3 meter brett och 6 meter långt. Med hjälp av hästgödsel (det tar tre veckor för hästgödsel att ”brinna” och verkligen producera värme) och den extra isoleringen skall vi här kunna dra upp plantor och odla tidigt på säsongen.

Att det nu är mycket svampangrepp, likt ett vitt lager på den bara jorden fick oss att prata om svamp. Nils berättade att det växtskyddsmedel, rovsvampen Tricoderma, som vi använt mot gråmögel på grödorna i växthuset har samma skyddsklass som vanlig bakjäst. Det framstår därmed inte som ett särskilt farligt medel, och är också godkänt för ekologisk odling.

Om du behöver långa måttband för att använda i jordiga sammanhang rekommenderar Nils glasfibermåttband, de är bättre och billigare än de i stål som lätt kärvar till sig i ”rullmekanismen”.

Dessutom fick vi besök av en man från Concrete Farming, en grupp som odlar vid Waldorfskolan i Hardeberga. Deras växthus blåste sönder i stormen och han ville ha råd inför uppbyggandet av ett nytt, vi bollade fram och tillbaks om olika alternativ. Eftersom deras odlingar är belägna i en sluttning skulle ett intressant alternativ vara en nedgrävd modell, förutom fördelen att vara mindre vindkänsligt borde ett sådant också kunna utnyttja jordens värmeisolerande förmåga. Till våren vore det trevligt att avlägga ett studiebesök hos dem. Per cykel kan vi ta oss dit snabbt och enkelt, då gamla banvallen numer är cykelväg.

/Karin

13 dec Östarp och Österlen

En utflyktsdag!

Först for vi till Kulturens Östarp där vi fick en intressant rundtur med en mycket kunnig guide. En fantastiskt miljö med lång odlingshistoria, dessutom bitvis oförändrad sedan långeliga tider (inte påverkad av de olika skiftesreformer som genomfördes under 1800-talet och framåt). Anteckningsboken var på grund av regnvädret inte framme, så mer information kan ni inte få här, ett besök till sommaren när visningar erbjuds anbefalles därför de mer intresserade!

Flera av oss uttryckte att vi kunde tänka oss att flytta in på gården snarast, så vår kurskamrat Emma, som skall bo och arbeta här kommande säsong, lär inte få problem med hjälpande händer! Vi talade löst om att ordna en sommarkurs eller lägerskola på plats, det vore roligt! Vid lunchtid bröt vi upp från Östarp och färden gick vidare till Tomelilla och Österlens folkhögskola, som är officiell anordnade av vår nuvarande kurs. Själv följde jag ej med österut, så någon annan får gärna berätta vad som hände under resten av utflykten.

/Karin

12 dec Klyva virke = Grunden till allt byggande

Karin och "fröken Hund"

När fröken Hund och jag en sådär tio minuter försenade (första bussen missade vi, andra bussen körde fel väg och missade vår hållplats) kom fram till Brunnshög möttes vi av blott två personer,  LärarNils och KursarHanna. ”Det här är stort myteri” sade Nils, ”och ni som idag skulle få lära er grunden till allt byggande!”.  Medan vi diskuterade hur vi skulle lägga upp dagen dök glädjande nog ännu en deltagare, Efterlängtade Emma, upp. Vi beslöt oss för att följa Nils planering och lära oss byggnadstekniska grunder, men först hade vi ett annat uppdrag att utföra, nämligen att gå på KringblåstaSakerEfterStormenSkattjakt. Vi hittade och bärgade en hel del användbart; isoleringsmaterial i mängder, som kan användas till att vinterskydda känsligheter i växthuset och ytterligare isolera den ”ryska bädd” till exempel. Läplanteringar fungerar inte bara som vindskydd utan också som fångsthåvar!

Väl tillbaks vid växthuset hade två kurskamrater till (Pålitlige Peter och Duktige David) dykt upp, och den basala bygglektionen kunde börja. Med hjälp av kilar och yxor klöv vi sedan ekstockar så det stod härliga till!

När virke ska klyvas så gäller det att följa dess egen natur, till skillnad från när du sågar. Om du jämför ytan på kluvet respektive sågat virke, är det förra jämnare, det kan nästan kännas glatt, medan det senare är uppruggat. Härav följer att vatten rinner av kluvet virke mycket bättre än vad det gör på sågat, ett sätt att förbättra det sågade virkets egenskaper är att hyvla det.

Olika trädslags virke är olika rötbeständigt. Ek, äkta kastanj och robinia är exempel på rötbeständiga arter, pilar bryts ner rätt så snabbt (vilket vi kunde se när vi plockade ner bön- och ärtstöden för ett tag sedan. Pinnarna var efter en odlingssäsong rätt så angripna av vita rötsvampar).

När träd växer gör de det i spiralform, de vrider sig och grenarna springer ut spiraliskt längs stammen. Hur tätt beror på art. Fur och gran vrider sig ganska mycket hela tiden, vilket gör dem svårkluvna men lättsågade. När de sågas upp återtar de emellertid gärna sin spiralform, klyvs de följer de sin naturliga vridning och virket blir formstarkare. Det kan också uttryckas som att olika arter växer olika många varv per meter. Eftersom det är långsamväxande/vridande är ekvirket lättkluvet, alm däremot vrider sig tätt och är därför svår att klyva.

För att klyva en stock:

1) Börja med att hugga yxan i endera kortändan för att få en spricka att slå in första kilen i. Stå inte i yxans ”färdriktning”. Blir huggaren trött i armen kan yxan flyga iväg.

2) Arbeta er fram längs stocken genom att hugga, kila in kilar, barka av och hugga igen. Att barka av stockarna lite under klyvandets gång är bra, då blir det synligt var sprickorna är på väg och kan styras i önskad riktning.

3) Under arbetets gång kan du ”förekomma” eller styra sprickan genom att slå in kilar i den riktning du vill att den skall gå. Vi yxade till kilar av trä för att hålla sprickan öppen och använde metallkilarna för att att arbeta oss framåt.

4) Vid slutet kunde vi knäcka de sista längsgående fibrerna genom att ställa oss i vardera ände av stocken med varsitt spett och böja/bända åt varsitt håll.

När vi staplade upp de kluvna stockarna innan vi gick hem kunde vi se en lustig kemisk reaktion på dem, där järnkilarna stuckits in hade ekvirket fått liksom ”blåmärken”. Förmodligen beror reaktionen på virkets höga halt av tanniner.

När virket ”släpper sitt grepp” (eller vad en skall kalla det) uppstår ett fantastiskt ljud. Vi liknade det vid att bita i ett riktigt krispigt Granny Smith-äpple eller vid knaket när isar går upp, men det är egentligen obeskrivbart; att uppleva det vid praktiskt klyvande rekommenderas starkt! Och känslan av att betvinga (ja, faktiskt!) stockarna är häftig, ”Jag känner mig så stark!” som en av oss glatt utropade. Kanske kan stockklyvning medelst kil och yxa användas terapeutiskt på något vis (i dagens anda av ”empowerment” etc.)?

Det finns två olika sorters ved i vedartade växter, den ljusa yttre kallas för splintvirke, den inre mörkare för kärnved. Kärnveden är passiv, består av döda celler, men kan fortfarande ta emot och lämna ifrån sig vissa ämnen i sina cellmembran. I ett träd är det ungefär tio procent av massan som lever, resten är döda celler. Splintveden bryts ner ganska snabbt, kärnveden är desto hållbarare (men varierar beroende på trädslag).  I ek och vin lagras tanniner in i kärnveden, i tall är det terpentin. De långa stärkelsekedjorna i splinten är mums för svampar och andra. Ek är sprickbenäget, det tenderar att röra sig mer när det torkar än andra trädslag (ett argument för att klyva istället för att såga ek, eftersom kluvet virke gör det mindre än sågat).

För att skydda det levande yttre skiktet (cambiet) har träden ett antal mekanismer/substanser till sin hjälp, till exempel tanniner, när dessa finns i barken är den inte lika aptitlig för ovälkomna besökare. Eftersom bark innehåller dessa kemiska substanser tar den lång tid på sig för att brytas ner, med andra ord är det en bra strukturförbättrare i jorden. Nb; ek, alm och barrträd har ganska sur bark. De passar alltså utmärkt till surjordsväxter som rhododendron och trädgårdsblåbär medan andra växter kan lida av sådan marktäckning.

Att ha död ved placerad någonstans i närheten av odlingarna är bra eftersom det utgör ett utmärkt viste för rovinsekter. En pergola för klätterväxter vid växthuset här på Brunnshög är därför en utmärkt idé, gärna med både bark och splintved kvarsittande. Nordostvinden är den som tar livet av flest växter om vintern, att placera någon sorts vindskydd i den vindriktningen är därför bra.

När vi skall bygga en pergola av kluvet virke är det viktigt att det hamnar med rotändan ner, då kan vatten sugas upp ur jorden, utjämnas och rinna av stolparna. Detta fick mig att tänka på vad vi lärde oss om purjolök, att den håller sig bättre om den förvaras i sitt naturliga läge (i.e. stående). Att det är bäst för individen om den får befinna sig i sitt naturliga element/sträcka ut sig på sitt eget sätt/enligt sin natur gäller alltså inte bara för purjolök utan även för stockar och stolpar (och människor)!

Pergolan skall vara av modell ”vägg” (inte av modell ”möjlig att gå igenom/under”), stolparna skall stå i två ”förskjutna” rader (så kallat förband) med ungefär en meter mellan stolparna.

Att pergolan får zickzackform har flera anledningar, trianglar är den starkaste formen som finns. Både cirklar som kvadrater tenderar att bli rombformade, men triangeln är sig själv nock! Dessutom blir den presumtiva odlingsytan större om väggen är zickzackad. För att ge än bättre odlingsmöjligheter och vindskydd kan den bakre väggen flätas in med exempelvis pilslanor.

Nota bene – detta är bara anteckningar, täcker inte allt i ämnet och kan vara missuppfattningar!

text: Karin
foto : Eva Kellgren (från kurstillfälle i januari 2014)

6 dec Fröbeställning och frösortering

Idag var vi långt ifrån fulltaliga, på grund av det stormiga vädret som gjorde det svårt att ta sig fram. Värst var det kanske för Paul som skulle ha redovisat sitt permakulturprojekt, han fick istället försöka hålla fast sitt garagetak i blåsten på Österlen…

Vi som var på Studiefrämjandet inventerade och sorterade fröer, såväl insamlade från i år som överblivna, som aldrig såddes i våras. Vi beställde också nya från ”Lindbloms frö”. En annan bra fröfirma är ”Runåbergs fröer” vars sortiment vi skall kolla igenom och komplettera ifrån.

Om du är som jag så är det lätt hänt att bli hagalen och drabbas av köpbegär när du studerar fröfirmornas utbud, då är det klokt att beakta att delad fröglädje är dubbel fröglädje!.. En portion frö innehåller ofta mer än vad du själv behöver under en säsong, att då byta arter och sorter odlarvänner emellan är en god idé. 

En del av våra hopsamlade fröer (av arter som korspollineras) blir svåra att använda eftersom vi har odlat flera sorter av samma art i närheten av varandra. Det gäller till exempel all squash och pumpa på friland, och melonerna i växthuset. Mellan borlotti- och yinyangbönor syns det tydligt att en del bönor är korsningar, de ser verkligen ut som ett mellanting av föräldrarna. Man kan inte använda dem till utsäde om man vill bevara den rena sorten, men till gröngödsling fungerar de korsade bönorna utmärkt, eller så kan en äta upp dem, såklart. 

Hur lätt det är att samla och bevara fröer varierar mellan arterna, liksom hur mycket och hur bra frö de ger. Tagetes, dill och mållor är exempel på arter som du nog bara behöver köpa en enda gång, för att sedan vara självförsörjande odlarlivet ut. 

Att en så naturlig, och synnerligen harmlös, företeelse som att spara frön från årets skörd att ha till utsäde nästa år har blivit en storpolitisk fråga är inget jag skall fördjupa mig i här. Jag vill dock påtala att EU-kommissionens förslag till ny frö- och plantlag är ett allvarligt hot mot den odlade mångfalden i vår del av världen, den innebär att unionen får total kontroll över all distribution och försäljning av fröer och plantor. Jag uppmanar därför alla odlare att stå upp och försvara den odlade biologiska mångfalden och rätten till våra fröer! Mer information finns till exempel här:

• Allt om trädgård, nr 2-2014 (text av Lena Israelsson)
• http://seedfreedom.in
• Facebookgrupp som delar fakta kring den planerade lagen rörande "Plant Reproductive Material"

5 dec Jo, vi är ute.

Stormvarning och regniga väderutsikter till trots så samlas vi som bestämt vid 9-tiden i växthuset på Brunnshög. Kyla och snö väntas. Men marken är ännu inte frusen, så idag gällde det att passa på att göra en del gräv - och borrjobb.

Först stormsäkrade vi jordärtskockorna genom att klippa av dem. Vid förra stormen så föll flera plantor och rotknölarna som vi vill kunna skörda ända fram till våren blottades. Även lösa föremål lyftes in för att de inte ska blåsa iväg och skada till exempel växthuset.

Jordärtskockor klipps ner. En bit sparas.
Det avklippta lät i ligga på marken,
värdefull som marktäckare.

Den nya infoskylten restes.
Det här blir fint till nästa år!

Inne i växthuset ska skapas en samlingplats
 i norra delen. Bäddarna förskjuts söderut.

En ny rad med jordärtskockor sätts, tänkt
att bli vindskydd nästa år.

Emma skördar Mizunasallad. 

Eva, Peter och David borrar hål till en
pergola. Blivande vindskydd.  

/Sara

Workshop med miljöombud i Lund

Fotografier från ett Grönare Lunds verksamhet
prydde entrén till vår workshop.

Redan i våras blev min kollega Julia Linder tillfrågad om vi/Ett Grönare Lund ville hålla en workshop om stadsodling för Lund kommuns miljöombud. Roligt tyckte vi!

Onsdagen den 27 november var vår worksop en av fem valbara där miljöombuden skulle välja tre. Under förmiddagen hade de blivit fyllda med information, fakta och inspiration från olika talare, bland annat Annika Axelsson, en av grundarna av klädmärket DEM.

Julia och jag beslutade att försöka hålla åhörarna aktiva genom dialog och började med att fråga hur många som hade odlat något ätbart det senaste året. Av alla åhörare var det bara någon enstaka i var grupp som inte räckte upp handen.

Därefter fick de i bikupa dela tankar om stadsodling. Vi samlade deras tankar på ett blädderblock. Meditation och Hållbar utveckling i praktiken var två som jag fastnade för.

I vårt korta föredrag tog vi upp tre utmaningar; jordens odlingsbara yta, matens oljeberoende och sociala utmaningar med stress och utanförskap där jag använde ett äpple (på riktigt) och hamburgare (på bild) och där Julia hänvisade till Trygg Hansas rapport om klimatoro bland barn och deras föräldrar. Vår slutsats är att stadsodling är ett roligt och effektivt verktyg för att hitta lösningar för alla de tre utmaningarna som vi presenterat. Som ett smakprov på vår (Ett Grönare Lunds) verksamhet, lät vi alla smaka på ärtskott där vi räknade till 1, 2, 3.

Ett äpple delas i mindre och mindre bitar för att
illustrera jordens odlingsbara yta.
Till slut är det skalet på en liten klyfta kvar

Vi ville att de skulle få med sig något att börja med på direkten då de kom hem och gav ombuden tre frågor som avslutades med: Vilka enkla och lättsamma övningar de skulle kunna tänkas göra för att höja medvetenheten och engagemanget för hållbar utveckling på sina arbetsplatser. Här kom det upp förslag som inte bara var enkla: Utnyttja intern-TV till att ha inspirerande filmklipp, använda några av de övningar som de fått under dagens olika workshops, engagera sig i referensgrupp för upphandling, odla snabbväxande grödor med barnen, fånga upp barnens energi i lekredskap i en sorts generationsgenerator, med mera. Vi bidrog med ett par egna exempel.

Halv fyra, efter en lång och inspirerande dag,
var det sammanfattning och avtackning.

Och för att inte sluta där så fick alla ta med ett par rosenbönor hem som de uppmanades att plantera i en  kruka på sin arbetsplats. Ville de även så gula ärtor på plats för att om några dagar kunna skörda sina egna ärtskott, så hade vi ett lite bord med jord, mjölkkartonger och krukmakare.

Vi snittade på 30 minuter per workshop och kände efter dagens slut att här har vi ett upplägg och material som vi gärna använder fler gånger!

Text: Sara Nelson

Foto: Julia Linder

Bok: Grönt för livet

Grönt för livet  är skriven av Victoria Boutenko.

Victoria inspirerar och delar med sig av hur hon och hennes familj gjorde en hälsoresa, från sjuka och trötta till friska och fulla av liv. Hon och hennes familj var drabbade av sjukdomar som det inte tycktes råda någon bot på. Victoria var mycket överviktig och hade fått diagnosen arytmi som hennes far tidigare dött av. Hennes man, Igor var kroniskt sjuk sedan barnsben och hans reumatiska besvär gjorde det ibland omöjligt för honom att röra sig. Hans läkare gav honom två månader kvar att leva om han inte opererade bort sköldkörteln, så den togs bort. Dessutom hävdade läkarna att han kunde förvänta sig ett fortsatt liv i rullstol. Samtidigt föddes hennes dotter med astma och allergier och hennes son hade drabbats av diabetes. Det tyckts inte finnas någon hjälp att få.

1994 hörde Victoria talas om raw food och i sin förtvivlan över att vilja hjälpa sin familj till ett hälsosammare liv började hon och hennes familj äta en 100% rå, vegansk kost. Detta gav snabba resultat och efter hand lärde de sig hur de skulle tillreda de olika rätterna. Efter tre månader ställde hela familjen upp i en 10km lång löpartävling. Familjen fortsatte, med stöd från varandra, att äta den 100% råa växtbaserade kosten under sju år och märkte hela tiden en stegrande hälsoförbättring. Sjukdomssymptomen uteblev, men efter en tid upptäckte hon att även denna typ av kost hade sina brister. Eftersom familjen visste hur mycket friskare de blivit vågade de inte ge upp sin nya livsstil. Men allteftersom tiden gick visade alla familjemedlemmar symtom på att tillfriskningsprocessen hade avstannat och nu gick bakåt. Detta i form av ömmande tänder, gråare hår och vårtor. Victoria satte igång att söka efter svaret till vad som fattades i familjens fantastiska kost?

Efter många gissningar och nitar kom hon fram till att bladgrönt måste vara det som fattades. Hon hade studerat vilda schimpanser och förstått att eftersom människan och schimpansens DNA är identiska till 99,4% så borde vi se och lära utav dem. Schimpansen har naturligt ett starkt försvar mot Aids, cancer och hepatit C, så Victoria började göra efterforskningar fast besluten om att det måste vara något i deras kost som gjorde dem så motståndskraftiga.

Schimpansernas kost består till stor del utav bladgrönt, runt 40 %. Eftersom vi är så lika dem är Victorias gissning att människans kost därför bör vara runt 99 % lik schimpansens. Vilket enligt hennes uträkningar innebär att människor bör äta cirka 0,4-0,9 kg bladgrönt varje dag. Detta motsvarar ungefär två stora buntar av gröna blad.

I Victorias familj tyckte de, trots de gröna bladens helande förmåga, att det var svårt att äta så stora mängder gröna blad, dessutom tyckte de inte att de var så gott. Ofta intar schimpanserna sina gröna blad tillsammans med frukt, genom att linda bladen runt frukten. Tillsammans med frukt blir de gröna bladen mer aptitliga. Victoria började mixa gröna blad tillsamman med frukt och vatten och upptäckte att detta var ett sätt som var både gott och enkelt för att få i sig den stora mängd gröna blad hon kommit fram till att människan bör äta. Så hade hon uppfunnit den gröna smoothien.

Victoria Boutenko går in på många fakta kring de gröna bladen och hon skriver om näringsämnen, matsmältningen, saltsyran i magsäckens betydelse för näringsupptaget och mycket annat. Som läsare får man följa henne i den studie som hon gjorde tillsammans med frivilliga där alla fick dricka en liter grön smoothie om dagen under en månad och sedan utvärderades deltagarnas resultat.

Om man skall tro författarinnan har hon själv, hennes familj, deltagarna i studien och många därtill visat fantastiska hälsoförbättringar med hjälp av ett stort dagligt intag av gröna smoothies. Och jag känner personligen många som förälskat sig i denna dryck.

Boken är verkligen detaljrik och hennes argument är väl underbyggda med fakta vilket som läsare får en att omöjligt kunna tvivla på de gröna bladens relevans för en bättre hälsa. Hon skriver inspirerande och jag streckläste boken. Ju längre jag kom desto mer övertygad blev jag. Grönt för livet är verkligen en inspirerande bok och tankarna dras mellan att fortsätta läsa eller att resa sig från soffan och göra sig sin första gröna smoothie.

Jag kan varmt rekommendera Grönt för livet, och personligen är det en följeslagare som jag tar upp, läser i och låter mig inspireras av när jag upplever att jag hamnat på fel köl. Tål att läsas och bläddras i om och om igen.

/Anna

För fler boktips, se inlägget Böcker vi läst och rekommenderar.

29 nov Hållbarhetspsykologi

Vi måste börja att inse att det som är hälsosamt och skapar harmoni hos människor även skapar hälsa och harmoni i natur och ekosystem. Vi hör samman i naturen, vi är helt beroende av naturen, vi är en del av naturen - vi är natur!

Citatet ovan kommer från inledningen av Annika Tibblins gästföreläsning. Annika har grundat begreppet Hållbarhetspsykologi och startat Hållbarhetspsykologiföreningen. Hon delade tankar med kursen under tre timmar. Vi ville gärna fortsätta att prata. Här kan du läsa uppsatsen Stress, Over-consumption and Climate change som ligger bakom föreläsningen.

Dagens föreläsning lade fokus på anknytningsteori. Men underlaget kan anpassas för att användas i fortbildning av exempelvis företagsledare, stadsutvecklare eller skolpersonal.

Anknytning grundas i trygga relationer. Alla kan medverka till att skapa trygga relationer! Nedan något vi kan använda oss av i vardagen:

• Ögonkontakt och positiv, tydlig och konstruktiv kommunikation 
• Respektfull kroppskontakt 
• Informera, medvetandegöra, inspirera 
• Det behövs tid och kontinuitet (2-5 år) för anknytningsrelationer. Odelad uppmärksamhet och känsla av närhet och trygghet är en förutsättning. 
• Lyssna och var lyhörd för den andres signaler och behov av att tolka signalerna och svara på behoven adekvat och pålitligt. 
• Acceptans, att känna sig accepterad och respekterad – människan är ett ”socialt djur” och självkänsla & självaktning är i stor utsträckning beroende av att känna sig accepterad, respekterad och sedd. 
• Ett respektfullt bemötande gentemot en person präglas inte av ensidighet eller dominans. Där måste finnas öppenhet, vilja att lyssna och ta emot. 
• Ömsesidig dialog, samarbete och delaktighet. 
• Tillgänglighet – fysisk, känslomässig och mental närvaro.
• Förutsägbarhet i processen och tydliga förväntningar. (inte exempelvis omorganieringar hela tiden)

Föreningen för hållbarhetpsykologi finns även på Facebook där du själv kan gå in och bolla tankar i ämnet!

Läs en reflektion av föredraget skriven av Charlotte på Hemmets Gröna Vrå (klicka HÄR).

28 nov Plantering av fruktträd

Äkta kastanj, äppelträd, havtornsbuske och hallon var något av vad som planterades denna torsdag. På bilderna tycker jag dock att det är lika intressant med de hjulförsedda redskap och fordon som finns i bakgrunden.

Med planteringen följde utbyte av kunskap och soppa.

Texten ovan: Sara
Texten nedan: Eva
Foto: Teresa

Eva berättar: 

Hemma hos Nils fick vi se många olika träd och buskar.

Mispelträd med mogna frukter som har viss likhet med augustipäron. Frukten äter man när de är övermogna, mjuka och bruna genom att suga ut fruktköttet genom ett hål i skalet. Det är en släkting till äpple, päron, kvitten, rosor mfl. Fullt härdigt här i sydsverige. Vi fick smaka och plocka med hem. Då lärde jag mig att man inte ska stoppa mogna mispelfrukter direkt i fickan. Måste lära mig att alltid ha med en plastpåse. 

Vi smakade också på idegranens röda bär. Man måste bara tänka på att spotta ut kärnan som är giftig!

Bladgrönsaksträd Toona sinensis. (kinesisk toon)

Sen fick vi lära oss mycket om busk- och trädplantering:

Barrotsplantor är billigare om man ska ha stora mängder och bör planeras höst eller vår. Containerodlade (i krukor) är tåligare och kan sättas hela året så länge det inte är tjäle i jorden. Nackdelen med dessa är att de kan ha stått för länge i krukan så att rotsnurr har hunnit uppstå.

I lerjordar bör man göra en upphöjd plantering för att undvika vattensjuka hålor. I sandig jord är det däremot bättre att gräva ner lite under befintlig markhöjd och göra en liten vall runt hålet så att man kan vattna lite extra. Det kan vara bra att göra en liten kulle i gropen så trädet inte sjunker när jorden sätter sig. Ta bort rotskyddet innan plantering och sprid ut rötterna så mycket som möjligt utan att skada dem. Det finns de som föredrar att göra en fyrkantig grop om plantan som ska sättas har rotsnurr. Rötterna sägs hitta utåt i hörnen.

Efter plantering sätts en stödstolpe på den sida av trädet där vinden brukar komma ifrån så att trädet blåser ifrån stolpen. Den bör vara i något röttåligt material såsom till exempel en eller syren. Den får inte vara så hög att den når upp i kronan. Trädet binds fast med juteväv som inte skaver på stammen. Sen sätts gnagskydd runt stammen (om det fanns hönsnät runt rotklumpen kan detta användas.) Gnagskyddet bör ses över varje år så att det är helt och inte stryper trädet. Tas bort när barken har blivit tjockare och det är svårare att gnaga in till det goda gröna kambiumet. Jorden trampas till lätt med foten eller spadhandtaget (som även kan användas till att hålla/styra stödstolpen). Till slut vattnar man cirka 20-30 liter beroende på storlek och väderlek.

Vi satte bland annat äkta kastanj som man kan hitta vildväxande söder om Alperna. Castanea sativa har varit en viktig födokälla i dessa trakter. Vi satte också valnötsträd, som är vindpolinerade. Därför bör man sätta dessa så att vinden kan blåsa pollen mellan träden.

Vinterbränna är när knopparna spricker upp för tidigt på våren när det fortfarande är tjäle, vilket leder till vattenbrist hos växten. Plantera därför känsliga växter i sydöstligt gärna lite skuggigt läge. Dessa bör vara vända med flest grenar mot söder eftersom det har stått i den riktningen i plantskolan (träden sträcker sig mot solen). Härdiga träd utan löv planteras med med flest och kraftigast grenar i norr. Då växer det till bättre mot söder och kronan blir mer välbalanserad.

Om du vill ympa päron är det bra att veta att alla sorter inte tål varandra. Detta kan lösas med en mellanymp av bättre sort.

Vi grävde upp ett fikonträd som stod i ett dåligt läge som var för kallt och blåsigt. I väntan på att planteras på varmare plats på innergården tänkte Nils sätta trädet i den största lerkrukan han hittade, men den visade sig vara för liten, så istället delades en blå platstunna på mitten med en fogsvans. Som ordspråket lyder: Man tager vad man haver. 

Honungsbär = Bärtry är solkrävande och bör stå i söder. Krusbär funkar bra i norr och svarta vinbär i mitten.Vi satte också havtornsbuskar som är vindpolinerade och tvåkönade,vilket innebär att man måste ha en honplanta och en hanplanta för att det ska bli bär. 

Vid ett uthustak (tror det var kycklinghotellet - där hönsen med kycklingar brukar få bo) sattes två minikiwiplantor. En hanplanta och en honplanta. Dessa sattes med basen i skugga och tänktes växa ut över det varma taket.

Till lunch färdigställde vi tillsammans jordärtsskockssoppan som Nils ställt att puttra på spisen. Den avnjöt vi till tonerna av hantverkarnas högljudda maskiner som bilade bort golvet i köket intill.