Vi bygger ärt- och bönställningar. Det är en del att lära för att skapa stabila ställningar som kan återanvändas år efter år. Mekanikern i mig (Sara) går igång på
gravitation,
fackverk och
förband. Triangeln är en oerhört stabil form som vi får till med hjälp av av
pil (salix) och knopar.
En annan finess är att blöta ner snöret ordentligt i vatten. Knuten görs med fuktigt snöre. När snöret torkar krymper det och förbandet blir ännu fastare. Att göra en bra knut kan se enkelt ut. Men snöre är också en resurs som kostar en del, och kan man få en stabil knop genom att få till ett par enkla "åttor" så kan många meter sparas.
På torsdagen fick vi en lektion om bönor.
Det blir ingen bönsådd idag, meddelade Nils när vi samlats, jorden är bara 12,5 grader varm. Förra gången jordtemperaturen mättes var det 17 grader, helgens regnande har alltså haft en klart avkylande effekt, men vätan var välkommen och viktigare än att få bönorna i jorden idag. Bönor vill ha 15 grader, annars finns risk för att de ruttnar bort i jorden eftersom de inte gillar att gro i svalare jord. Undantaget är dock bondbönor som vi sådde för länge sedan. Sockerärtor är också tidiga.
Det är bra att lägga bönor i blöt några timmar (högst 6) före sådd. Eftersom de är känsliga för omplantering skall de direktsås. Kråkfåglar älskar bönor och drar gärna upp de späda plantorna. Det ser nästan rörande ut när mamma råka går längs bönraden med ungarna efter sig och visar hur man skördar bönplantor, men som odlare vill vi ju ha skörden ifred!..
För att skydda bönorna kan man "risa" i bäddarna, vilket innebär att man lägger ut lite pinnar och ris runt plantorna, vilket brukar vara tillräckligt för att avskräcka fåglarna. Om man lägger på för mycket ris kan plantorna trassla in sig i det. Klätterstöden bör vara på plats från början så att växterna kan klättra själva, att binda upp dem är inte lika bra. Om man ändå behöver hjälpa till är det viktigt att man följer deras växtriktning. Klättrande växter rör sig antingen med- eller motsols, så kallad "nastisk rörelse". Skall man snurra en bönplanta runt en stödpinne bör man alltså snurra den åt samma håll som den själv snurrar, annars snurrar den tillbaks igen. De flesta växter jobbar medsols.
Att gunga i vinden stör växtprocessen, därför är det bättre med fasta, stabila stöd av pinnar än med snören. Placera de horisontella stöden med 25 cm mellanrum, ungefär så långt har bönor och ärtor mellan noderna. En tumregel för ärtor är att så dem när körsbärsträden blommar. Bön- och ärtväxter har ett relativt litet rotsystem, därför behöver de vara kvävefixerare (dvs samarbetar med bakterier i jorden för att få näring från kväve i luften) för att få tillräckligt med näring. Ibland stöter man på begreppet att "ympa jorden" i samband med odling av kvävefixerande växter . Det innebär att man för in det släkte av bakterier som grödan samarbetar med innan odlingen startas upp. Eftersom det finns många vildväxande bön- och ärtväxter (till exempel vickrar och vialer) här behövs det sällan. Alltså bra att ha koll på vilka ogräs som växer i odlingarna, de visar vilka bakterier som finns i jorden! Odlar man lupiner som gröngödsling kan man ympa jorden för att få bra skjuts på dem från början, eftersom bakterierna de samarbetar med inte är lika allmänt förekommande. Störbönor (som klättrar) ger en större skörd under längre tid än vad buskbönor gör, de senare är emellertid mer snabbväxande, så bor och odlar man norrut är de det bästa valet. En anledning till att man sällan ser självplock av ärtor och bönor är plantornas känslighet, om man drar i skidorna går de lätt sönder. För att inte göra någon skada skall man försiktigt föra in handen vid skidans slut och trycka till med tummen.
En man vid namn Birger kom förbi i måndags och berättade att det skall flyttta in bin i läplanteringsbältet. De är av rasen ´Buckfast´, snälla och bruna! Kuporna skall stå på en vagn i läplanteringen, till en början blir det fyra stycken, men vagnen rymmer tio kupor, så kanske fylls den på. De kommer om en vecka ungefär.
/Sara och Karin
The Secret Life of Plants, av Peter Tompkins och Christopher Bird, publicerades för första gången år 1973. Boken tar upp idén om växter som kännande, medvetna och reagerande varelser. Däri har den ansetts vara av pseudovetenskaplig karaktär, och har därför också skapat stor kontrovers. Med det sagt så har verket öppnat upp för en viktig debatt kring vetenskapens relation till verkligheten och allt liv på på vår jord, och hur vår civilisation bevisligen har enorma områden kvar att utforska inom kommunikation mellan olika livsformer.
Idag har kursen skafferiodlat. Hampan som jag tog med får inte odlas utan tillstånd. Matvetet är ju förkokt och funkar inte alls. Men bockhornsklöver, linser, bovete, groddar, amarant, mungbönor, senapsfrön, spiskummin med mycket mera ser vi fram emot att se hur det ser ut då det vuxit upp, om det tar sig.
